måndag 10 juli 2017

Provsmakning: 333 IPA, Manana IPA

Vi bryggde en IPA men riktigt stora mängder humle i början av april. Satsen delade vi upp den i två olika delar och tillsatte 1,5 kilo vardera av mango och ananas till ena delen. Och under juni månad så tävlade vi men mango och ananas versionen på Amylases Sommarölsträff. Så nu är det högtid för en provsmakning i sommarlunken!

333 IPA

Utseende: Vitt skumkrona. Något grumlig vilket är väntat med tanke på humlemängderna. Slås lite av färgen. Blev helt klart mörkare än vad jag hade tänkt. Det har sedan visat sig att den pale crystal malten jag använde är en ganska mörk pale crystal malt (ca 120 EBC) vilket jag inte uppmärksammade när jag beställde malten till det här receptet. På bilden är versionen utan frukt. Den med frukt är markant grumligare och ljusare.

Arom: Aromen är fullproppad av tropsisk frukt (tänk grape) med lite tallbarr i bakgrunden. Versionen med mango och ananas har en mer tropisk arom som påminner om mango som dominerar aromen följt av arom av grapefrukt.

Smak: Smaken är inte alls så tropisk som man kan tro av aromen. Utan här är det ganska jämt skägg mellan grapefrukten och tallbarren. Vilket är lite synd, hade med facit i hand använt mindre av Wiamea humlen. Ölet upplever jag som oväntat maltig och fyllig trots sin torrhet (jäste ner till 1,013). Jag drar slutsatsen att detta har med valet av karamellmalt att göra. Versionen med mango och ananas skiljer sig ganska mycket från originalet. Här finns det grapefrukt och en fruktig ton som man inte riktigt kan definiera. I eftersmaken kommer malten i bilden.

Slutsats: IPA är en stil som vi inte riktigt nått hela vägen fram med. Och det är samma även denna gången. Men det här är helt klart vår bästa IPA hittils. Vilken version är då bäst? Jo, det är helt klart mango och ananas versionen. Frukten har tillfört en fruktig ton som ger ölet ytterligare en dimension utan att ta över och förstöra ölet.

Nästa gång vi brygger IPA överväger jag att helt skippa karamellmalten, och bara köra Maris Otter pale ale malt. Kanske en 50/50 blandning med mörk munich malt. Känner att för varje IPA vi brygger så ställer jag högre krav på fruktigheten från humlen och det känns som om det inte behövs några stora mängder karamellmalt för att påverka/minska/hindra/dämpa fruktigheten som jag söker. Samtidigt så vill jag inte att IPAn skall bli tunn humlejuice. Inte en helt enkelt ekvation att få till verkar det som. Humlemässigt så kommer jag sikta in mig på något tropiskt fruktigt. Vi får se vad det blir mer exakt nästa vår då vi skall brygga IPA igen, till hösten är det andra stilar som gäller.:)

Glaset är ett så kallat IPA glas från Sejdelshoppen om någon undrar.:) 

söndag 11 juni 2017

Tävling: Amylases Sommarölsträff 2017

Fräntorps hus. Amylase sommarölsträff 2017
Igår gick Amylases Sommarölsträff traditionsenligt av stapeln. Den här träffen har vi ställt upp och tävlat lite sporadiskt i. Ett par gånger har vi tävlat, ett par gånger som besökare och några år har vi gjort vare sig det ena eller andra. Detta har varit lite beroende på vad vi bryggt och om vi haft tid. I år blev det någon form av mellanår. Vi hade bryggt en IPA varav en del med mango och ananas (Manana IPA) som vi tyckte skulle passa väldigt bra att tävla med.

Problemet var att vi alla egentligen redan var uppbokade dagen tävlingen gick av stapeln. Eftersom jag trodde såpass mycket på ölet och att jag även gjort ett mjöd med passionsfrukt (Helga) som jag tänkt bjuda på så slutade det med att jag själv (Peter) tog bilen fram och tillbaka till träffen. På så sätt löste sig logistiken med ölen och mjödet och jag hann även göra andra saker den dagen också, samtidigt som jag kunde vara med på träffen. Tycker väldigt mycket om det goa, gemytliga och trevliga atmosfären som omger dessa träffar samtidigt som man träffar andra hembryggare och jag vill därför helst inte missa dessa träffar.

Sammanlagt ställde det upp 32 st öl det här året. Jag räknade till så mycket som 13 olika humliga öl. Vidare så valde vi att det här året att gå tillbaka till att förvara ölet i flaskor. Partyfaten har krånglat och vi överväger nu en annan lösning som vi spanat in. Men det får av ekonomiska anledningar vänta till hösten. Totalt hade jag med mig 11 liter och det gick åt. Hade tills det räckte till rösterna skulle lämnas in men inte mycket längre, dvs på gränsen, men jag hade inte möjlighet att ta med mig mer.

Responsen var mycket positiv och åtgången var den största någonsin på en sådan här träff.  Tyvärr räckte det inte långt, vårat öl hamnade bara på en 14:e plats i resultatlistan. Öppenbarligen tilltalade varåt öl inte den breda publiken. Av förklarliga skäl provsmakade jag inte konkurrensen i år men många besökare vittnade om den mycket höga kvalitén. Även mitt mjöd fick jag väldigt bra respons på vilket var väldigt glädjande.

Prisutdelning

Vann gjorde Magnus Singerer och Rebecka Singerer med öl nummer 20, Sunshine, en IPA. På andra plats kom Magnus Vasilis med en Berline Weisse med namnet Peach Milkshake Berliner Weisse. Avslutningsvis kom Håkan Emqvist och Henrik Kullander på tredje plats med sin Fläderapa, en American Pale Ale smaksatt med fläder.

Avslutningsvis, ett stort tack till Amylase som anordnade denna träffen!

tisdag 30 maj 2017

Bryggning: Hur länge skall jag koka min vört?

Den här frågan dök upp i ett forum för en tid sedan. Ganska snabbt utkristalliserades det två läger, ett läger som ansåg att ett längre kok höjer OGt och ger mailardreaktioner och det andra lägret som ansåg att långa vörtkok var bortkastad tid och att det var bättre att tillsätta melanoidmalt och maltextrakt.

Långt, kort eller mittemellan?
Så vad är mitt svar på den här frågan? Jo, mitt svar är det svenska "lagom". Ett för kort/klent vörtkok som ger ett för litet bortkok kan ge upphov till felsmaker, grumlighet och även förkorta ölets livslängd/kvalitet. Om inte annat så kommer du behöva använda mer malt eller maltextrakt för att komma upp i OG. Samtidigt kan ett för kraftigt bortkok kan ge ett högre OG än du tänkt dig och även för mycket maillardreaktioner.

I min mening kokar det här ner till följande parametrar:

Volym
Volym är en ganska avgörande faktor. Personer som brygger mindre satser som runt 20 liter har generellt inget problem med ett 10% bortkok. Det är snarare tvärtom. Men börjar du komma upp i volymer runt 50 liter och uppåt så börjar bortkoket sjunka närmare 10%. Om vi genom ett enkelt exempel räknar på en 50 liters sats som ligger på SG 1,075 innan kok och vad OGt blir med ett 10% bortkok:

(75*50) / 45 = 83 = 1,083

Ett barley wine eller imperial stout med ett OG på 1,083 är ju inte direkt hårresande. Det funkar men det ligger i underkant. För att komma upp i OG behövs därför maltextrakt, socker eller ett längre kok eller en kombination av dessa. Problemet med maltextrakt blir kostnaden, 100:- per kilo. I detta specifika fallet hade jag valt att tillsätta lite socker istället och koka 15 minuter längre än normalt.

Procentuellt bortkok
Detta berörs lite grann ovan men beroende på ditt procentuella bortkok så påverkas vörtkokets längd.

Styrka/OG
Berört även detta lite grann ovan med det önskade OGt spelar naturligtvis in. Skall du brygga ett öl med ett OG på 50 så behövs det högst troligtvis inget längre vörtkok.

Stil
Vilken stil du brygger påverkar också ditt val i stor utsträckning. En IPA har ingen anledning till att kokas längre, vill man komma upp i OG, använt mer malt eller lite socker. Barley Wine, Imperial Stout/Porter och en del skotska stilar passar det bättre att koka längre för att få upp OGt men även för maillardreaktionerna.

Melanoider
När en vört kokar så uppstår reaktioner mellan socker och aminosyror som producerar melanoinder. Dessa betraktas oftast som trevliga, typiska för tex grillat kött och rostat bröd. Längre koktider resulterar i ökad mängd  melanoider och gör vörten mörkare.

Så sammanfattningsvis så brygger du tex 60 liter imperial stout så kan ett något längre kok än vanligt vara brukligt för att komma upp i OG. Skall du använda maltextrakt istället så får du använda ganska mycket och det blir relativt dyrt. Vill du komma ännu längre upp i OG våga använd lite socker.

Detta är vad jag kommit fram till styr vörtkokets längd. Hittar ni felaktigheter får ni gärna höra av er!

lördag 27 maj 2017

Bryggning: Floki

Kände att det var dags att sätta igång ytterligare ett nytt mjöd innan sommaren drar igång på fullt allvar. Tanken är att detta skall bli ett torrt mjöd, utan kolsyra. Ville testa att göra ett mjöd med riktigt stora mängder frukt. Och när jag hittade mogna mangos till ett bra pris och dessutom persikor så kändes valet givet. I sedvanlig fick mjödet sitt namn från TV-serien Vikings. Namnet föll på Floki, Ragnar Lothbroks bästa kompis.


Receptet såg enligt nedan:
  • 3 kg blomsterhonung
  • 1,5 rapsblomsterhonung
  • 3 kg persikor
  • 12 st mogna mangos
  • Kokat vatten nerkylt till 19C för att tillsammans med honungen och fruktpuren av persikor och mangon för komma upp i 15 liter.
  • 2 g bentonite
  • 3 g Fermaid K
  • 7 g GoFerm
  • 2 st paket Lalvin 71B-1122
  • Uppmätt OG 1,110
Satte det här mjödet i ett 19 liters pet jäskärl och tanken är att efter midsommar tappa om det till ett 11,5 liter pet jäskärl för en längre tids lagring.Min förhoppning är som sagt att det här skall bli ett torrt (utjäst mjöd). Hoppas att jag lyckas få detta blankt/klart. Valde av den anledningen att tillsätta bentonite i det här mjödet från början. Förhoppningsvis gör detta att det klarnar snabbare och att jag slipper allt för många omtappningar. Eventuellt skall jag ha i lite ek i detta mjödet men det beror på hur jag upplever smaken när det har jäst någorlunda klart. :)

torsdag 25 maj 2017

Provsmakning: Paddingtons Brown Little Butt

I oktober förra året så bryggde jag en brun porter tillsammans med Pehr från Bellevue Brewing (brygglaget vi delar lokal med). Efter jäsningen så delade vi upp det här ölet i tre olika delar. En naturell, kokos och chili (Pasilla Negro). Sedan dess har detta ölet varit ett trevligt lite alkoholsvagare öl och jag hade på något konstigt sätt fått för mig att jag gjort detta inlägget. Tur att jag hade flaskor kvar.:)



Utseende: Typenligt röd-brun färg och en fluffig och krämig skumkrona. Iom färgen så ser man även att ölet är helt blankt.

Arom: Aromen innehåller milda rostade toner med en hint av choklad i bakgrunden. Chili versionen känner jag ingen skillnad på i aromen. Kokosversionen har ett tydligare rostad karaktär.

Smak: Smaken är väldigt centrerad runt den milda rostade smaken. I eftersmaken kommer det lite kraftigare rostad ton och lite choklad. Relativt fyllig och smakrikt öl för sin alkoholhalt på 4,3%. Återigen känner jag ingen skillnad mellan den naturella versionen och den med chili. Kokosversionen innehåller en rostad ton från kokosen som tillsammans med den ursprungliga versionens rostade smak skapar en kraftig rostad smak i olika lager/nivåer.

Slutsats: Utseende mässigt och med OGt och FGt i åtanke så är ölet helt stiltypiskt. Men när det kommer till smaken och därmed receptet så finns det en hel del förbättringspotential. Känner först och främst att jag hade kunnat använt lika stor mängd brunmalt som karamellmalt. Tror också det hade passat bättre med pale crystal malt än crystal malt som jag använde. Hade också använt Carafa I istället för den chokladmalten som jag använde. Tror att jag hade fått en bredare smakbild om jag hade utformat receptet på det sättet. Nu blev det ölet ganska endimensionellt och något tråkigt.

Av dessa tre versioner så blev den naturella bäst den här gången. Kokos blev lite "rostat med rostat" och chiliversionen var ingen skillnad alls från den naturella. Chilisorten Pasilla Negro är öppenbarligen mycket mild och det krävs bra mycket mer än 1 frukt på 10 liter för att det skall bli smak av det.

Glaset är ett så kallat stout glas från Sejdelshoppen om någon undrar.:)

lördag 29 april 2017

Flasktappning: 333 IPA, Manana IPA

FG 13

Vi bryggde ju en klassisk Amerikansk IPA i början av april som det nu i helgen blev dags att flasktappa. I ena halven av denna satsen tillsatte vi 1 kilo frukt per 10 liter i form av mango och ananas (hälften av varje). FGt visade 13 och med ett OG på 64 så blir det en utjäsning på 79% och en alkoholhalt på 6,7%.

Det här ölet doftade och smakade mycket lovande kan jag säga!

tisdag 25 april 2017

Provsmakning: Monks Barley Wine

För mer än ett år sedan bryggde vi ett barley wine som vi valde att jäsa med belgisk jäst. Ölet jäste intensivt och länge (bubblade i jäsröret i över 4 veckor) och mycket riktigt så lyckades jästen i stort sett jäsa ut ölet helt, trots hög mäsktemperatur, låg jästemperatur och dextrinmalt. Alkoholhalten landade på hisnande 14,3% och vi tillsatte champangejäst för att få kolsyra. Men nog pratat, nu är det äntligen dags för en officiell provsmakning!

Mörk röd fin färg!
Utseende: En liten skumkrona, helt blank (klar) mörk röd färg. Kan inte bli mycket snyggare utseende på en barley wine än det här!

Arom: I aromen finns en ton av russin, lite karamell och i bakgrunden känner man estrarna från den belgiska jästen.

Smak: I smaken kommer det först en touch russin, som övergår i karamell som i sin tur övergår i en belgisk torr eftersmak och avslutning. Lagom beska och lagom kolsyra. En viss värme från alkoholen förstås men inte så det bränner.

Slutsats: Har lite svårt att säga vad jag hade gjort annorlunda men jag hade nog bytt ut crystal malt mot pale crystal malt istället och samtidigt ökat på mängden något. Kanske även kokat längre för att få upp OGt utan att behöva tillsätta socker.


Det här är nog det svåraste av våra öl att ge ett slutomdöme på. Ölet är på över 14% men är ändå (iom utjäsningen) mycket lättdrucket. Ölet påminner mycket om en barley wine men även om belgian dark strong ale. Kanske även testa någon annan jäst som lämnar mer restsötma.

Glaset är ett så kallat teku glas från Sejdelshoppen om någon undrar.:)