Så var det dags att smaka av vår vinter DIPA, Winter Goose Bumbs. Har inte velat recensera det här ölet innan Amylases Vinterölsträff då jag tycker det är viktigt att folk får bilda sig en egen uppfattning om hur bra/dåligt ett öl är utan påverkan från någon.
Utseende: Det bildas snabbt ett kompakt och mycket tjockt skum vid upphällningen som ligger kvar väldigt länge. Färgen blev inte alls som tänkt, rödgrå. Extremt grumlig.
Arom: Aromen är det bästa med detta ölet! Fullt med olika tropiska frukter! Lite pepprigt/kryddigt i bakgrunden.
Smak: Den första smaken är mycket tropisk. Sedan övergår den till en kryddig/pepprig mellan- och slutsmak. Jag tror att rågen delvis bidrar med det kryddiga och peppriga i smaken. Beskan kommer smygandes och känns inte nämnvärt brutal. Ölet känns faktiskt en aningen fylligt trots ett FG på 15, tror även detta beror på rågen. Lagom kolsyra.
Slutsats: Först och främst så misslyckades vi med färgen. Bilden är lite missvisande faktiskt. Tror att jag skulle tagit rostat korn istället för carafa I för att få till färgen. Sedan blev ölet alldeles för grumligt, ser nästan lite oaptitligt ut. Nästa gång vi brygger DIPA så får det bli någon form av klarningsmedel. Tror också så här i efterhand att det var ett misstag att välja två olika typer av humlesorter, kryddiga och fruktiga. Tanken var att de kryddiga skulle komplettera och integrera sig med rågen. Det var väl en bra tanke men med facit i hand hade jag hellre ökat upp mängden råg och bara valt humlesorter med "tropisk" smak. Vad blir då betyget för detta ölet? Tja, man måste ta med alla parametrarna i sammanhanget och då drar utseendet ner betyget en del. Så betyget för det här ölet hamnar på 3,8. Att detta ölet kom på en fjärdeplats på vinterölsträffen känns fortfarande förvånande men naturligtvis väldigt roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar