måndag 10 juli 2017

Provsmakning: 333 IPA, Manana IPA

Vi bryggde en IPA men riktigt stora mängder humle i början av april. Satsen delade vi upp den i två olika delar och tillsatte 1,5 kilo vardera av mango och ananas till ena delen. Och under juni månad så tävlade vi men mango och ananas versionen på Amylases Sommarölsträff. Så nu är det högtid för en provsmakning i sommarlunken!

333 IPA

Utseende: Vitt skumkrona. Något grumlig vilket är väntat med tanke på humlemängderna. Slås lite av färgen. Blev helt klart mörkare än vad jag hade tänkt. Det har sedan visat sig att den pale crystal malten jag använde är en ganska mörk pale crystal malt (ca 120 EBC) vilket jag inte uppmärksammade när jag beställde malten till det här receptet. På bilden är versionen utan frukt. Den med frukt är markant grumligare och ljusare.

Arom: Aromen är fullproppad av tropsisk frukt (tänk grape) med lite tallbarr i bakgrunden. Versionen med mango och ananas har en mer tropisk arom som påminner om mango som dominerar aromen följt av arom av grapefrukt.

Smak: Smaken är inte alls så tropisk som man kan tro av aromen. Utan här är det ganska jämt skägg mellan grapefrukten och tallbarren. Vilket är lite synd, hade med facit i hand använt mindre av Wiamea humlen. Ölet upplever jag som oväntat maltig och fyllig trots sin torrhet (jäste ner till 1,013). Jag drar slutsatsen att detta har med valet av karamellmalt att göra. Versionen med mango och ananas skiljer sig ganska mycket från originalet. Här finns det grapefrukt och en fruktig ton som man inte riktigt kan definiera. I eftersmaken kommer malten i bilden.

Slutsats: IPA är en stil som vi inte riktigt nått hela vägen fram med. Och det är samma även denna gången. Men det här är helt klart vår bästa IPA hittils. Vilken version är då bäst? Jo, det är helt klart mango och ananas versionen. Frukten har tillfört en fruktig ton som ger ölet ytterligare en dimension utan att ta över och förstöra ölet.

Nästa gång vi brygger IPA överväger jag att helt skippa karamellmalten, och bara köra Maris Otter pale ale malt. Kanske en 50/50 blandning med mörk munich malt. Känner att för varje IPA vi brygger så ställer jag högre krav på fruktigheten från humlen och det känns som om det inte behövs några stora mängder karamellmalt för att påverka/minska/hindra/dämpa fruktigheten som jag söker. Samtidigt så vill jag inte att IPAn skall bli tunn humlejuice. Inte en helt enkelt ekvation att få till verkar det som. Humlemässigt så kommer jag sikta in mig på något tropiskt fruktigt. Vi får se vad det blir mer exakt nästa vår då vi skall brygga IPA igen, till hösten är det andra stilar som gäller.:)

Glaset är ett så kallat IPA glas från Sejdelshoppen om någon undrar.:) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar