Provsmakning: The Kilt Lifter

Under hösten bryggde jag och Pehr från Bellevue Brewing (brygglaget vi delar lokal med) en riktigt stark skotte med muscovadosocker. Det här ölet tappade vi sedan om på tre olika sorters ekkuber. På så sätt fick vi fyra olika versioner (naturell, ek, bourbon och rom) av det här ölet.  Nu är ju det över ett halvår sedan och därmed dags för en provsmakning helt enkelt!

The Kilt Lifter

Utseende: Mörkbrun färg, nästan porterfärg. Gissar att det över 2 timmar långa vörtkoket har gjort ölet bra mycket mörkare än receptets 40 EBC. Helt blank/klar. Liten skumkrona som försvinner förhållandevis fort.

Arom: Aromen består av mycket dofter av plommon, russin och fikon.

Smak: Samtliga versioner smakar initialt lite mörk rom (av muscovadosockret) följt av en stor smak av plommon, russin och fikon.  Bourbonversionen får ett trevligt djup i sin fruktiga smak och upplevs som lite beskare. Ekversionen har en trevlig vaniljton i bakgrunden. Romversionen är mycket lik den helt naturella versionen men det finns något annat där i bakgrunden i smaken som kommer från romkuberna.

Relativt söt avslutning på samtliga versioner med undantag av bourbon, men inte sötsliskigt dock. Tyvärr något lite kolsyra, skulle tillsatt 4,5g/l istället för 4g/l vid flasktappningen. Förklarar den nästan obefintliga skumkronan.

Slutsats: Målet med det här ölet var att skapa ett öl som smakmässigt påminde om mörk rom. Och ja, det har vi nästan lyckats med faktiskt. Men det går inte att komma ifrån att ölet hade blivit bättre av en högre utjäsning. 50 i FG är väldigt högt och det här är verkligen en öl man dricker långsamt och lite av. En 33 cl flaska räcker gott på en kväll.:) Den låga utjäsningen gör också att ölet uppfattas som ännu sötare än vad det egentligen är.

Samtidigt tycker jag det här ölet är lite för enkelspårigt, balanserat och en aningens tråkigt. Hade velat ha någon mer smak som fanns där och skapade lite spänning och intresse i smakbilden. För att åstakomma det så hade jag till en annan gång bytt ut Bairds Dark crystal mot Bairds Crystal Malt istället och ökat mängden från 2 kg till 3 kg. Hade också tillsatt vår sekundärjäst efter ca 4 dagarns primärjäsningen istället för två veckor så den hade fått bättre chanser att komma igång. Hade även ökat på mängden muscovadosocker från 1,2 till 1,5 kg.

Vilken version var bäst då? Ja, det blir helt klart bourbon versionen. Den versionen har ett annat djup än vad dom andra versionerna har och tack vare att vi tillsatte även delar av spriten som vi hade badat ekkuberna i en något högre upplevd beska. På en andra plats kommer ekversionen, tredje platsen går till romversionen och sist kommer den naturella versionen. Placeringen känns ganska självklar, den ekade versionen har touch av vanilj som är trevlig, romversionen ger en aningens mer smakdimensionen jämfört med originalet medans just originalet blir något tråkig.