Bryggning: Monks Secrets

Så blev det dags för sista bryggningen för den här säsongen. Den här gången blev det en belgian dark strong ale, abt 12, quadrupel eller vad man nu vill kalla det. Vad jag har kunna läsa mig till är det mycket upp till bryggaren vad man kallar den här typen av öl.

Oavsett så var vår tanke med det här ölet att brygga en riktigt fruktig och stark belgare men som ändå passar någorlunda in i stildefinitionerna från SHBF.

Receptet såg i alla fall ut så här:

Monks Secrets  (60 L)

Recipe Specifications
--------------------------
Estimated OG: 1,112 SG
Estimated Color: 69,4 EBC
Estimated IBU: 58,1 IBU

Boil Time: 75 Minutes

Ingredients:
------------
Amount        Item                                      Type         % or IBU 
18,00 kg      Pale Malt (2 Row) UK (5,9 EBC)            Grain        58,54 % 
5,00 kg       Rye Malt (9,3 EBC)                        Grain        16,26 %       
1,00 kg       Caramunich Malt (110,3 EBC)               Grain        3,25 %        
1,00 kg       Special B Malt (300,0 EBC)                Grain        3,25 %        
1,00 kg       Extra Light Dry Extract (5,9 EBC)         Dry Extract  3,25 %   
125,00 gm  Warrior [14,70 %]  (60 min)               Hops         51,9 IBU 
 2,25 kg      Dadelsirap (150,0 EBC)                    Sugar        7,32 %        
1,00 kg       Candi Sugar, Dark (200,0 EBC)             Sugar        3,25 %        
1,00 kg       Sugar, Table (Sucrose) (2,0 EBC)          Sugar        3,25 %        
0,50 kg       Candi Syrup (650,0 EBC)                   Sugar        1,63 %        

Mash Schedule: Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Total Grain Weight: 25,00 kg
----------------------------
Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Step Time     Name               Description                         Step Temp     
90 min        Saccharification   Add 75,00 L of water at 72,7 C      67 C 

Jäst: Mangrove Belgian Ale M27

Det första många undrar över när man ser det här receptet är kanske vad rågmalten har där att göra. Svaret är att det blev något fel när vi köpte in rågmalt till vår råg barley wine bryggning förra hösten, så det blev en 5 kilos säck över. Rågen kan ju dessutom bidra men en liten kryddighet/pepprighet som kan passa in i det här ölet, tänkte vi.

Det andra man kanske fastnar för i recepet är att det är pale ale malt och inte pilsner malt. Belgare använder ju i princip oftast pilsnermalt i sina öl så det hade ju varit mer stiltypiskt, men det väljer vi att struntar i, alla fall den här gången. Vi tror inte heller att det gör någon smakmässig skillnaden i det här ölet.

Allt socker i olika former som vi använde.:)

Receptet i övrig innehåller kandisirap, mörkt kandisocker, socker och även dadelsirap. Är vanligt att man som belgare använder flera olika typer av socker för att skapa olika smaker och komplexitet. Karamellmalterna valde vi att använda oss av Caramunich och Special X. Special X motsvarar Special B (vilket är ett skyddad varumärke) men är en annan tillverkare.

Mängden lättjästa sockerarter blir ganska stor i det här receptet. Därav även lite maltextrakt så jästen för lite mer motstånd. Vi vill även få upp OG:t ytterligare så vi får en riktigt stark belgare. :) 

BIAB med 100% råg.

Bryggningen fick relativt bra trots att vi dagen till ära bara var två bryggare mot vanliga tre. Vi landade lite lågt i mäskningen så vi fick fylla på med vatten. 66 C fick vi till slut upp temperaturen i. Rågmalten mäskade vi som sist när vi bryggde vårat råg barley wine dvs i en BIAB påse. Innan kok hade vi ett SG på 69 vilket var ungefär vad vi hade räknat med.

Allt socker, i form av dadelsirap, kandisirap, kandisocker och vanligt socker slängde vi i vid kokslutet och rörde om. Här uppstod det förvirring. Färgen ändrade sig inte alls och blev den mörka färgen som vi trodde. Vi rörde runt med vår mäskpaddel men färgen förblev densamma. Vi slängde tills slut i ett helt kilo kandisocker till och då blev färgen något mörkare.

Kylningen strulade också lite för oss men till slut så fick vi ut vört i 26,5 C som vi ville. Och på slutet av kylningen fick vi en liten förklaring till varför inte färgen stämde. På botten låg delar av kandisockret fastklibbat som en svart beläggning. Vi försökte ta ett durkslag och skrapa av och röra om för att lösa upp så mycket som möjligt. Färgen blev helt klart åt porter på slutet. Det var dock slutet av kylningen så vi fick inte allt med oss ner i våra två jäshinkar. Vi hällde lite fram och tillbaka mellan jäshinkarna för att jämna ut skillnaderna i OG och färg något. Troligtvis lyckades vi inte fullständigt med detta. Så innan flasktappning så får vi tappa samtliga jäshinkar till en stor jäshink. Nästa gång vi använder den här typen av kandisocker kommer vi lägga det i ett durkslag och sänka ner det i kokkärlet. På så sätt så kommer det inte kunna lägga sig på kokkärlets botten allt för mycket.

OG 101

OG:t landade konstigt nog bara på 101. Antagligen så stämde inte bortkoket riktigt, färg och sockerutbytet från dadelsirapen plus att vi inte löste upp allt kandisockret som vi slängde i. Kanske även sockerutbytet av kandisirapen och kandisockret. Ett annat alternativ är att vi tog OG provet ur "fel" jäshink...

Man kan ana en färgskillnad....

Det här ölet kommer nu få stå en längre tid och jäsa i vår jäskammare i 27C. Lutar åt att vi får ta en flasktappning först efter nyår.

Omtappning: The Kilt Lifter

Efter lite mer än en månad i jäshinken så blev det igår kväll dags att tappa om vår Wee Heavy med muscovadosocker, The Kilt Lifter, för att läggas på lite olika former av ekkuber.

FG 50

På bryggdagen tillsatte vi hela tre olika jästsorter (se inlägget från bryggningen för mer information). Efter 2 och 1/2 veckas jäsning hade FGt smugit sig ner till 50 från 121, dvs en alkoholhalt på 9,3% och en utjäsning på 56%. 4 st paket M07 tillsattes och ca 2 veckor senare så var FG fortfarande nere på 50. M07 kom alltså tyvärr aldrig igång.

Kanske hade vi fått ett annat resultat om vi bara kört med M03 från början och redan efter en vecka tillsatt M07. Då hade det kanske funnits syre och andra saker som jästen behöver för att komma igång och jäsa. Det är något vi får testa en annan gång vi gör något liknande när vi inte vill ha smakbidraget av en jäst utan bara vill jäsa ut ölet mer.

Ses om 2 månader!

Oavsett vad, det var inte så mycket att göra åt detta utan vi tappade om ölet till olika jäshinkar enligt nedan:

• 24 liter naturella franska mediumrostade ekkuber (1g/l).
• 11 liter med ekkuber indränkta i bourbon (Wild Turkey 0,5g/l)).
• 10 liter med ekkuber indränkta i mörk rom (Dictador 20 YO 0.5g/l).
• 13 liter naturellt, dvs inga ekkuber alls.

Smakmässigt var ölet lovande. Fruktigt, karamelligt och lite lakris. Det här var det första ölet som vi haft egen odlad bitterhumle i. Känns absolut som om vi fick den beskan vi räknade med, om inte mer. Vi får vänta och se helt enkelt, men det känns lovande.

Nu får det här ölet stå på jäshink i 2 månader, sen blir det flasktappning. Anledningen till att vi inte flasktappade det naturella nu med det samma är att dels vill vi flasktappa allt på en och samma gång iom att vi skall tillsätta ny jäst (en annan sorts jäst) för kolsyrebildningen och att det kan vara bra att ha för att blanda ut någon av dom andra versionerna om ekningen, smakmässigt, gått över styr.

Flasktappning: Big Bad Wolf

Under veckan blev det dags för att lägga vår American Strong Ale med cararye, som vi bryggde i oktober, på flaskor.

FG 21.

FG:t visade 21 och med ett OG på 85 punkter så blir det en utjäsning på 74% och en alkoholhalt på 8,4%. Kanske något högt FG, vi skulle kanske haft i lite socker för högre utjäsning? Återstår att se. Ölet kändes i alla fall lagom beskt. Tycker personligen att storleken på bittergivan är svårt att bestämma/uppskatta i nya recept. Vi valde i alla fall att kolsyresätta det här ölet med 5,5g/l.

Förhoppningsvis är detta ölet drickbart lagom till julafton!

Festival: Porterfestivalen 2015

Efter två år sen sist så blev det återigen dags för Porterfestivalen, en festival helt tillgängnat till mörkt öl. Denna festivalen arrangeras ideelt av PDA och Svenska Ölfrämjandet.

Porterfestivalen 2015

Festivalen arrangerades som vanligt ute på Novotel vid Klippan i Göteborg. Har besökt den här festivalen två gånger innan, 2009 och 2013. 2011 kunde jag tyvärr inte närvara pga en tjänsteresa.

Denna gången gjorde vi inte om misstaget från förra gången, dvs komma för sent när många av ölen börjar ta slut. Så den här gången var vi där vid 13-tiden istället för kl 16. Och vi möttes av en lång kö som sträckte sig en bra bit utanför hotellentrén.

Entrén för medlemmar i Svenska Ölfrämjandet kostade i år 150:- (icke medlemmar 200:-). I det ingick glas, häfte och tre smakprover. Helt klart mycket prisvärt. Ytterligare smakprover kostade 80:- för fem smakprover. Nytt för i år var att alla entré biljetter skulle ha betalats i förväg (för att minska köbildning). Det hjälpte säkert men ändå var entré kön ganska lång.

Här har man helt klart lyckats med någon, vad jag anser vara unikt. En mycket smal festival (bara mörkt öl). ideelt arrangerad med en mycket gemytlig stämning. Alla PDA människor som går runt med sina ölstop, kostymer och höga hatter bidrar till atmosfären på ett positivt sätt tycker jag.

Det är svårt att komma på något dåligt med den här festivalen. Lågt biljettpris, lågt pris för ytterligare smakprover, stort utbud och till synes (vi medverkade inte vid några) prisvärda seminarium. Lägg till bra lokal, bra information och engagerad personal. Helt klart en 5 stjärnig festival! Det som jag tyckte var extra roligt att se detta året var den uppsjö av svenska småbryggerier som var respresenterade och även att det fanns en del experimentell öl, bla en Imperial stout med hallon från Sahtipaja (just denna föll dock inte mig riktigt i smaken).

Skall man komma med någon form av konstruktiv kritik så kommer här några punkter/förslag:

- korta ner entreköerna ytterligare (datorisera namnlistorna för snabbare sökningar, mer "entrépersonal")
- mer stolar och bord (skönt att slippa stå)
- mer yta (var stundtals riktigt trångt på sina håll)

För er som inte varit på den här festivalen än så kan jag varmt rekommendera den. Gillar du inte mörkt öl? Då får du ett utmärkt tillfälle att hitta den typen av mörkt öl som just du gillar. På den här festivalen finns en enormt utbud på mörkt öl som jag har svårt att se var man skall kunna hitta någon annanstans i Sverige.

Som jag ser det så får Svenska Ölfrämjandet och PDA börja ställa sig frågan om Novotel räcker till i framöver? Fler besökare och fler utställare kommer kräver mer yta.....

Bryggning: Vad händer under vörtkoket?

Har länge tänkt skriva ett litet inlägg om vörtkoket. Känns som om detta är ett ämne som inte riktigt berörts av någon annan svenskspråkig blogg innan. Om så är fallet har jag missat det och ber så hemskt mycket om ursäkt. :) Det här inlägget blev också grunden till en artikel i Svenska Hembryggarförenings tidning Hembryggaren (nr 3/2015).

Vad händer under vörtkoket egentligen?

Vörtkoket kan tyckas nästan lite mytomspunnet bland hembryggare tycker jag. Många vet att det är bra med ett kraftigt kok och att längre kok ger maillardreaktioner. Men i många fall stannar kunskaperna om koket där.

Så vad är det som händer under koket egentligen och varför är det en så viktigt del i ölbryggningsprocessen? Nedan gås vörtkoket igenom och jag tar även död på någon gammal myt eller två.:)

Enzymaktiviteten upphör
Detta är det första som sker och inträffar när sötvörten kommer över 80C och får ligga där ett tag. Den kemiska reaktion som startas under mäskningen avbryts här. Den här kemiska reaktionen kan vara delvis stoppad beroende på om man gjort en utmäskning i högre temperatur (höjt temperaturen under slutet av mäskningen). Eller om man med vattnet till lakningen har haft högre temperatur än mäskens. Men under vörtkoket tar den alltså definitivt slut.

Proteinerna koagulerar 
Detta är det andra som sker i koket. Sötvörten innehåller förutom sockerarter och bakterier även proteiner. Det kan även vara bra att känna till att enzymer är proteiner och att proteiner består av mindre molekyler som kallas aminosyror.

Skumbildningen som sker under koket uppkommer av proteinerna som koagulerar. Hur mycket skum som bildas beror på antalet proteiner i vörten och det i sin tur beror på vörtstyrka och typer av malt. Råg, havre och vetemalt innehåller till exempel mer proteiner än kornmalt.

Varmdruven skapas
Under den här delen av processen så spelar humlen en viktig roll. Humle innehåller bland annat polyfenoler. Proteinerna i malten klumpar ihop sig med dessa polyfenoler (en intressant sak i sammanhanget är att polyfenoler anses vara antioxidanter). Denna utfällning av proteinmolekyler skapar små moln i vörten som skapar varmdruven och sjunker sedan till botten under kokets slut.

Det är en av kokets viktigaste funktioner att avlägsna vissa av dessa proteiner som skulle kunna leda till sämre blankhet/klarhet, instabilitet men också felsmaker i det färdiga ölet. Skapandet av varmdruven tar bort de mest elakartade proteiner ur vörten.

Självklart så kommer det finnas en hel del proteiner kvar i det färdiga ölet. Samtliga proteiner kokar inte bort. Mängden proteiner i det färdiga ölet påverkar till stor del skumkronan på det färdiga ölet.


Vörten steriliseras
Vörten innehåller dessutom en del bakterier som man helt enkelt tar kål på genom vörtkoket. Bland annat finns bakterien lactobacillus naturligt i malten, som inte är önskvärd i det färdiga ölet (förutom i Berliner Weisse och i andra öltyper med sur karaktär). Även andra oönskade ämnen som DMS kokar bort.

Ölet får sin beska, smak och arom av humlen
Det är under koket som ölet får sin beska men också smak och arom av humle. Detta sker genom att alfasyrorna i humlen utvinns genom att de isomeriseras, vilket ger ölet dess beska. Tillsätter man humle under de 20 sista minuterna av koket så får man inte nämnvärt mycket beska utan mer smak och arom av de aromatiska oljorna som finns i humlen. Kokar man humlen längre än 20 minuter försvinner mycket av de aromatiska oljorna och mer beska utvinns.

Sockerhalten koncentreras/höjs
När vätskan i sötvörten förångas förblir sockerarterna kvar, vilket innebär att koncentrationen sockerarter ökar i vörten och densiteten (SG) blir därmed högre.

Maillardreaktioner skapas
Detta är en kemisk reaktion som sker mellan kolhydrater och aminosyror som tillför en brun nyans till ölet samt olika smaker och dofter. Tänk grillad mat, rostat bröd eller en sås som reducerats kraftigt genom kok.

Alla känner inte till detta men samtliga öl som kokas innehåller faktiskt smaker som kommer av maillardreaktioner. Sen innehåller öl som kokas längre och kraftigare naturligtvis mer eller fler smaker av maillardreaktioner. Dessa reaktioner är för övrigt smakhöjare.

Färgen blir mörkare
I och med flera anledningar så blir vörten mörkare. Först och främst beror det på att vätskan koncentreras. Men även maillardreaktionerna bidrar till att göra vörten mörkare. Sockermolekylerna ändrar utseende och detta gör att de reflekterar ljus på ett annat sätt som också gör vörten mörkare. Här kan även kokkärlets bottentjocklek göra att vörten bränns och därmed gör att vörten blir mörkare. Bryggare som använder gas har här också en anledning att tänka till och inte köra "full gas" under koket om det inte krävs för volymen som kokas.

pHt sjunker
Ett normalt pH-värde på en vört ligger mellan 5.6-5.8. Mot slutet av koket kan pHt ligga runt 5.2-5.4. Det är viktigt för avlägsnandet av skadliga proteiner att pHt ligger mellan 5.0-5.6 under koket. Här kan i vissa fall vattenjustering för att upprätthålla rätt pH-värde vara lämpligt.

Bortkok
Detaljen bortkoket är en viktig punkt att beröra när man ändå beskriver just vörtkoket tycker jag. Ibland tror sig en del hembryggare veta att det är bra med ett stort och kraftigt kok som in sin tur ger ett stort bortkok. Och det är ju delvis korrekt. Men hur stort procentuellt bortkok skall man ha egentligen? Enligt de rekommendetioner som man kan hitta i ämnet så är ett 10% bortkok under en timme att rekommendera för de flesta stilar. Sen finns det helt klart stilar som till exempel Barley Wine som vinner på att kokas kraftigare och längre. Och oftast när man brygger starkare öl så är ett kraftigare kok att föredra om inte ett krav för att komma upp i vörtstyrka.

Så om man tar 10% av 20 liter, som är ganska vanlig kapacitet bland hembryggare, så är alltså ett lämpligt bortkok 2 liter. Räknar man på ett bortkok med 2kW effekt (många hemmabryggare använder denna typ av värmekällor) under 60 minuter (3600 sekunder) så blir bortkoket 3,2 liter genom den här beräkningen.

(2 * 3600)/2250 = 3,2 l

3,2/20 = 0,16 = 16%

Detta innebär att majoriteten av hemmabryggare troligtvis kokar sina öl för kraftigt. Men är det ett problem att koka för mycket? Det behöver inte vara det. Men vad man skulle kunna få problem med vid för kraftiga och långa kok är dåliga skumkronor. För att ta ett exempel så ska man inte behöva använda vetemalt i en IPA för att få en fin skumkrona. Men även utjäsningen kan påverkas något negativt. Mängden maillardreaktioner kan också bli för hög för stilen. Stilen IPA är ett bra exempel som inte bör kokas för kraftigt av alla tidigare nämnda anledningar.

Karamellisering under koket?
Många tror att det sker en karamellisering under vörtkoket. Det är ett fenomen som är en myt bland hembryggare. Och var myten skulle uppstått är osäkert. För att uppnå karamellisering i koket krävs en hög koncentration av sockerarter i en liten mängd vätska och temperaturer på 150 grader. John Palmer tar död på denna myt i sin bok How to Brew (sidan 79).

Källor
Mina källor till påståendena ovan kommer i mångt och mycket av den här podcasten från thebrewingnetwork. Jag har även tagit SHBFs wiki sida om ämnet till hjälp. Även två engelska artiklar har jag haft som inspiration. Artikel nr1 och artikel nr2.

Detta är det som jag har funnit inträffar under koket. Har jag missat eller missförstått något (jag är människa jag också) så skicka mail eller skriv en kommentar så korrigerar jag så innehållet i inlägget blir korrekt.

Slutligen så vill jag också tacka Sara Minhage i redaktionen till Hembryggaren som gjorde en utmärkt korrekturläsning!

Bryggning: Big Bad Wolf

I förra helgen blev det inte bara bryggt ett öl utan faktiskt två. På lördagen blev det en sambryggning i form av en Wee Heavy med muscovadosocker, The Kilt Lifter. Och på söndagen bryggde vi en american strong ale som vi något fantasilöst valt att kalla Big Bad Wolf.

American Strong Ale är en väldigt bred stil. Lite elakt kan man säga att det är en "slasktratt stil" där man lagt lite olika öl som inte passar in någon annanstans. Spannet sträcker sig från röd-aktiga humlestinna öl till kolsvart maltiga öl.Vi valde i alla fall att göra en Stone Double Bastard inspirerad öl, dvs ett maltigt och humligt öl.

Receptet såg ut så här:

Big Bad Wolf (46 L)

Recipe Specifications
--------------------------

Estimated OG: 1,087 SG
Estimated Color: 36,0 EBC
Estimated IBU: 65,6 IBU

Boil Time: 75 Minutes

Ingredients:
------------
Amount        Item                                      Type         % or IBU     
17,00 kg      Pale Malt (2 Row) UK (5,9 EBC)            Grain        85,00 %      
1,00 kg       Cararye (170,0 EBC)                       Grain        5,00 %       
1,00 kg       Crystal Malt (140,0 EBC)                  Grain        5,00 %       
1,00 kg       Rye Malt (9,3 EBC)                        Grain        5,00 %       
120,00 gm     Warrior [14,70 %]  (60 min)               Hops         65,6 IBU     
100,00 gm     Amarillo [10,40 %]  (15 min)         Hops               
100,00 gm     Simcoe [13,00 %]  (15 min)                Hops               
100,00 gm     Simcoe [13,00 %]  (3 min)                 Hops                
100,00 gm     Amarillo [10,40 %]  (3 min)          Hops                
               
Mash Schedule: Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Total Grain Weight: 20,00 kg
----------------------------
Temperature Mash, 1 Step,
Step Time     Name               Description                         Step Temp    
90 min        Saccharification   Add 60,00 L of water at 70,4 C      65,0 C       
10 min        Mash Out           Heat to 78,0 C over 10 min          78,0 C 

Jäst: Mangrove West Coast M44

Tanken med det här ölet var att inte krångla till det allt för mycket. Vi försöker numera göra våra recept enkela men ändå inte för strikta och "tråkiga". Men det är en svår balansgång. Basmalten är Maris Otter pale ale malt för att ge en fin grundbas till ölet. Cararye för att det är en för oss ny maltsort som vi ville testa. Och så lite crystal malt för att få en ordentlig och samtidigt lite komplexare karamellbas i ölet. Rågmalten hade vi inte lagt till i receptet om det inte hade varit för att vi deltog i Pot Bellys september tävling där man fick 1 kg rågmalt. Frågan är om den kommer märkas i sammanhanget. Humlemässigt valde vi en ganska rejäl bittergiva och en klassisk amerikansk humlekombination i smak och aromgivan i form av Amarillo och Simcoe. Och jästvalet var i detta fallet väldigt enkelt, M44 West Coast. Anledningen är våra tidigare erfarenheter från bryggningen av vår American Brown Ale, Hoppy Brown. OG:t var satt ganska  högt så därför valde vi att mäska vid låg temperatur och en lägre tid för att få bra utbyte och hög utjäsning.

Lite mindre kärl denna gången jämfört med förra....

Skall man lite kort summera den här bryggningen lite kort så kan man säga "bra men något strulig". Anledningen är att mäsken var inte klar på toppen efter 90 minuter. Vi landade dessutom lågt (63 C)  i mäskningen. Väntade ytterligare en halvtimme men fortfarande grumligt. Trots cirkulering. Det slutade med att vi lakade ut, värmde upp och hällde tillbaka i mäskkärlet för att på så sätt få upp temperaturen. När vi nått 70C lät vi den stå i 15 minuter. Efter det var toppen av mäsken klar och fin, dvs färdigkonverterad.

OG 85

Efter det flöt bryggningen på bra. 10% av olika rågmalter ställde inte till det och färgen fick ingen grådisig färg som vi upplever att råg ibland kan ge öl. Innan kok hamnade vi på 75 i SG och med tanke på att det hade blivit lite slabbigt i samband med temperaturhöjningen av mäsken så var vi helt klart nöjda med det. Vi landade efter kok på 45 liter i jäskärlet och ett OG på 85, dvs 2 punkter under vad vi siktade på, så det kan man inte vara annat än nöjd med!

Nu får det här ölet jäsa i några veckor, sen är det dags för flasktappning! Förhoppninsvis är det drickbart under december!

Sambryggning: The Kilt Lifter

En basmalt, en specialmalt och en specialingrediens, kan det bli något bra? Ja, det var lite det som var tanken med att brygga just det här ölet. Inspiration har vi i detta fallet fått från flera olika håll, dels boken Experimental Homebrewing (sidan 32), vår Wee Heavy, Imperial Highlander Ale 2 och vår Ewil Twin Even More Jesus inspirerade öl It was Judas.

Det här är som titeln avslöjar en sambryggning med det brygglag som vi delar lokal med. Den här gången blev det bara jag (Peter) och Pehr från Bellevue Brewing som bryggde. Historisk sett så har dessa bryggningar varit åt det experimentella hållet och det kommer nog även bli en bryggning till våren.


Receptet blev i alla fall så här:

The Kilt Lifter  (62 L)

Recipe Specifications
--------------------------

Estimated OG: 1,126 SG
Estimated Color: 40,0 EBC
Estimated IBU: 72,6 IBU

Boil Time: 130 Minutes

Ingredients:
------------
Amount        Item                                      Type         % or IBU      
33,00 kg      Pale Malt (2 Row) UK (5,9 EBC)            Grain        86,39 %       
2,00 kg       Bairds dark crystal (200,0 EBC)           Grain        5,24 %        
100,00 gm     Hemodlad humle [6,00 %]  (60 min)         Hops         15,5 IBU      
150,00 gm     Warrior [14,70 %]  (60 min)               Hops         57,0 IBU   
2,00 kg       Sugar, Table (Sucrose) (2,0 EBC)          Sugar        5,24 %    
1,20 kg       Muscovado (50,0 EBC)                      Sugar        3,14 %        

Mash Schedule: Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Total Grain Weight: 35,00 kg
----------------------------
Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Step Time     Name               Description                         Step Temp     
90 min        Saccharification   Add 105,00 L of water at 70,4 C     65,0 C        

Jäst: 6 st Mangrove Newcaste Dark ale M03, 1 st M44 West Coast, 1 st Nottingham. Efter 2 veckor tillsätts 4 st Mangrove British Al.
Lagring på lite olika ekkuber i två månader.

Som namnet indikerar så är detta en skotsk öl, närmare bestämt Wee Heavy och en riktigt stark sådan. Målet, smakmässigt med det här ölet är något som påminner (smakmässigt) om mörk rom. Och det är anledningen till att vi valde att använda muscovadosocker i detta ölet. Rom och muscovado socker görs båda av rörsocker saft. Dessutom ger muscovadosockret en hel del trevliga smaker som vi tror kan passa i detta ölet. Som specialmalt valde vi Bairds Dark crystal för dess fruktiga smak. Och avslutningsvis ett riktigt långt vörtkok för att koncentrera vörten och skapa många mailardreaktioner. Det vanliga sockret är bara för att få upp OGt ännu högre. Ingen idé att använda maltextrakt i det här fallet utan vanligt socker duger resonerade vi i detta fallet. Humlemässigt är det inte mycket att prata om. En relativt snäll bittergiva. Vi slänger även i kottarna från årets skörd så får vi se hur mycket beska det ger. Den beskan blir en bonus kan man säga.

Angående jästvalen så är anledningen även där den fruktiga smaken. M03 har ju dock väldigt låg utjäsning så därför valde vi att tillsätta ett paket Nottingham (hög utjäsning) och ett paket M44 (högre alkoholtolerans än Nottingham). Att vi tillsätter M07 efter två veckors jäsning är för att den jästen har ännu högre utjäsning och alkoholtolerans än någon annan av jästsorterna. Men den har en del estrar som vi inte vill ha så mycket av i det här ölet. Anledningen till denna blandning och ordning är att komma åt så mycket av smaken från M03 som det går men ändå få ölet att jäsa ut hyfsat. Skulle M07 aldrig komma igång och jäsa (pga brist på syre, alkoholnivån eller andra faktorer) så borde ölet jäst ut till en rimlig nivå ändå. FGt borde hamna någonstans mellan 30 och 40. Väldigt stort spann men allt beror på om M07 kommer komma igång och jäsa och hur alkoholtolerant den är. Vi använde ju denna jästen till vår lönnsiraps barley wine så vi vet att den klarar av åtminstone runt 12% alkohol.

Många kärl blev det....

Det här blev en lång bryggning. Dels var vi bara två och dessutom så fick vi iom maltmängden använda både vårat nya och gamla mäskkärl. Och eftersom vi hade 35 kg malt så hade vi ett behov av 105 liter mäskvatten, något som vår vattenvärmare (HLT) inte riktigt rymmer. Så vi fick använda den gamla också.

"Den stora mäsken" blev klar en halvtimme innan "den lilla". Så vi lakade ur en mäsk i taget så vi tog rätt mängd sötvört från respektive mäsk. När vi lakat färdigt från "den stora mäsken" så hade vi ett SG på 75. Men när vi lakat färdigt från "den lilla mäsken" hade SGt kommit upp till  80.

Sen var det bara att koka i 2 timmar och 10 minuter. Anledningen till varför det blev just 2 timmar och 10 minuter är att vi ville få bortkoket att stämma någorlunda med det beräknade. Så vi förlängde det med 10 minuter mot vad vi tänkt. Sockret tillsatte vi vid kokslut för att det inte skulle bränna fast något på våra värme element.

OG 121

Kylningen var inget större problem den här gången. 12C i kylvattnet gjorde sitt så det blev inte alls lika segdraget som sist. OGt hamnade på 121 så vi missade med 5 punkter vilket jag tycker man får vara nöjd med på en såpass starkt öl. Ölet var inte så farligt sött trots det höga OGt och låga IBUn. Så vi verkar ha fått en del beska från den hemodlade humlen. Och inget socker brände fast på värme elementen. Skönt!

Nu får det här ölet jäsa i två veckor, sen åker det i 4st paket M07 och sen skall ölet förhoppningsvis fortsätta att jäsa ett tag. Efter det så kommer det läggas på lite olika ekkuber. Vi har tänkt oss rom, bourbon och neutrala ekkuber. Dessa kommer få ligga i jäshinken under 2 månaders tid. Och en del av ölet kommer naturligtvis bli "obehandlat" också.