fredag 29 november 2013

Öldefinitioner: Vad är skillnaden mellan Östkust DIPA och Amerian Barley Wine?

En fråga som ibland dyker upp i hembryggarkretsar är "Vad är skillnaden mellan en Östkust DIPA och Amerian Barley Wine?". Tänkte försöka bringa lite klarhet i detta ur mitt personliga perspektiv.

Om vi börjar med smaken så anser jag skillnaderna är följande:
  • En barley wine innehåller mer nötiga, knäcka smaker ifrån karamellmalten och mailard reaktionerna iom val av karamellmalter och det längre koket. Även smaker av russin och mörk torkad frukt förekommer i barley wine men inte i en DIPA.
  • En barley wine har mer restsötma och är fylligare i smaken och beskan är inte lika påtaglig. Iom dom enorma mängder humle som används i bägge stilar kan detta dock ibland vara svårt att uppfatta/urskilja. Även färskheten kan spela in här.
  • I en American Barley Wine skall det vara en balans mellan malten och humlen medans i en Östkust DIPA ligger maltsmaken mer i bakgrunden.
  • En DIPA är torrare och mer lättdrucken medans barley wine skall vara ett "sipping beer"
Ur ett rent receptperspektiv så finns flera skillnader anser jag:
  • OG. Ett barley wine har gärna ett OG på 90 eller mer. En DIPA sträcker sig oftast mellan 70 och 90 men undantag finns förstås.
  • FG. En barley wine skall vara mindre utjäst än en DIPA och brukar ha ett FG på ca 20 och uppåt. En DIPA har ett FG från 7 (Pliny The Elder vilket visserligen inte är en Östkust DIPA) till ca 18.
  • Alkoholstyrka. En barley wine har oftast en alkoholstryka mellan 9-12% medans en DIPA vanligtvis ligger mellan 8-9%.
  • Koktid. En DIPA kokas oftast mellan 60-75 minuter medans en barley wine  kokas i 90-240 minuter eller mer. Detta skapar mailardreaktioner och är en grundpelare till smaken i ett barley wine.
  • Mängden karamellmalt. En barley wine innehåller generellt sett mer karamellmalt än en DIPA.
  • Typen av karamellmalt. Maltsorter som Special B, Dark Crystal förekommer i stort sett aldrig i en DIPA medans dom är ganska vanligt förekommande i en barley wine.
  • Övriga specialmalter. Specialmalter som buscuit, amber och och chokladmalt förekommer ibland i en barley wine medans dom är mycket sällsynta i en DIPA.
  • Det är inte ovanligt med lite maltextrakt i ett barley wine för att få upp OG:t. Väldigt ovanligt i ett DIPA recept utan då används oftast socker istället.
  • Socker. Ett DIPA recept innehåller generellt sett alltid socker och framförallt mer än i en barley wine. Detta för att få ölet riktigt utjäst och torrt.
  • Antalet maltsorter. Generellt sett innehåller ett barley wine recept fler maltsorter.
  • Torrhumling. En DIPA torrhumlas alltid och mer medansn i en barley wine är det inte lika självklart.
Avslutningsvis kan man tillägga att en Östkust DIPA som blivit gammal och tappat mycket av sin humlesmak (typ inköpt på något av Systembolagets nyhetssläpp) kan vara relativt lik en färsk American Barley Wine i smaken. Därav förvirringen här hemma i Svedala tror jag.

Hoppas jag lyckats förmedla mer klarhet än förvirring i det här ämnet! ;)

Vad tycker ni besökare om detta? Klart som korvspad eller några fel/brister?

söndag 24 november 2013

Provsmakning: Bite me

Dags att göra en provsmakning av vår Amber Ale, Bite me. Har bestämt att ändra upplägget på den här typen av inlägg i fortsättningen. Jag kommer sluta sätta ett betyg, då det känns konstlat. Istället kommer jag ge ett omdöme. Dessutom kommer jag skriva vad som var bra med ölet, vilka lärdomar vi dragit av det men också vad som hade kunnat göra ölet ännu bättre. Hoppas att ni besökare gillar detta nya upplägget! Men nu till smakprovningen.



Utseende: Mörk röd-brun färg. Helt klar i den övre gränsen på stilen. Väldigt klar och fin.
 
Arom: Aromen innehåller karamell, kola och lite toffee toner. 

Smak: Smaken är helt maltfokuserad. Jag hittar inga spår av den relativt lilla mängden humle som vi tillsatte i koket. Smaken består av karamell och kola. Hittar en rostad ton i smaken som inte är  stiltypisk. Beskan är en aning markerad och väger upp sötman från karamellmalten på ett bra sätt. Upplever den inte för besk dock.

Slutsats: Ja, ölet blev inte sött som vi var rädda för utan tom balanserat. Och för att vara vår första Amber Ale så är vi väldigt nöjd. Alltid svårt när man ger sig på en ny stil. Dock så blev det här mer en brown ale än en amber ale. Nästa gång när vi brygger något liknande skall vi troligtvis minska ner det rostade kornet till hälften. Troligtvis lägga till i två ljusare karamellmalter för lite mer komplexitet och smak. Och så ta bort den mörkare karamellmalten som vi använde den här gången. Verkar som om den var för mörk för stilen när jag tittar på andras amber ale recept. Kanske komplettera med lite torrhumling också.

måndag 18 november 2013

Festival: Porterfestivalen 2013

I helgen gick Porterfestivalen i Göteborg arrangerat av PDA och Svenska ölfrämjandet av stapeln för fjärde gången. Jag har besökt den här festivalen en gång innan, närmare bestämt 2009. Festivalen arrangeras varannat år och är som namnet antyder dedikerad till bara mörkt öl.

Festivalen arrangerades som vanligt ute på Novotel vid Klippan i Göteborg. Dök upp vid 16-tiden, festivalen öppnade redan kl 12. Fick mig en smärre chock när jag kom in i entrén. När jag besökte festivalen sist så huserade festivalen på en våning. Nu hade man entréplanet och två våningar till! Kul att en så här smal festival har växt så kraftigt! Entrén kostade 160:- och i det ingick entré, informationshäfte, glas, 3-provsmaker och garderob. Ville man köpa till 5 smakprover så kostade det 60:-. Stort plus i kanten för otroligt bra priser!

Festivalen har växt rejält!
Jag började husera runt i festivalen och provsmaka. En kompis anslöt sig och provsmakandet fortsatte. Sen blev det dags för mat och Novotel hade en separat meny och avdelning för festivalen i sin restaurang. Vi valde både fish-n-chipsen och vi var både väldigt nöjda. 115:- och riktigt bra tillagat. Ytterligare ett plus i kanten.

Parallellt med festivalen så fanns ett antal seminarier med olika temat som tex ost och choklad. Vi besökte inga seminarier själva men vi märkte och förstod att dom var populära. Och dessutom prisvärda även dom.


Ölkändis 1 och 2

Ölkändis 3

Ölkändis 4

Jag har lite svårt att riktigt sätta fingret på det men det här är en väldigt trevlig och gemytlig festival som dessutom är väldigt prisvärd. Och det är svårt att hitta några allvarliga fel/brister. Tycker det här var en riktigt femstjärnig festival! Men om man som arrangör är intresserad av att förbättra festivalen ytterligare så kommer några punktar/förslag nedan:

Fler ställen att skölja glaset
Jag hittade bara två ställen att skölja ur glaset på men det är möjligt att det fanns fler ställen. Men några fler ställen hade varit bra. Tror inte det var något ställe på entréplan.

Skyltar till toalett  och ställen att skölja glaset och annat
Ja, som rubriken säger helt enkelt.....

Mer kunskap hos serveringspersonalen
Det här är ju en icke-kommersiell festival som är arrangerat helt ideelt. Och bara det är värt en applåd i sig. Problemet är att serveringspersonalen i många lägen inte har en aning om vad dom serverar. En kompis beställde mjöd och höll på att få porter. Kanske skulle bryggerierna tillhandahålla information om ölen om möjligt?

Men ovanstående punkter är verkligen småsaker i sammanhanget. En förbannat trevlig och bra festival och jag kommer definitivt besöka festivalen nästa gång, dvs 2015! Jo, förresten, det finns ett stort fel med den här festivalen, att den bara går varannat år....

Som vanligt så finns det fler bilder från festivalen på vår Facebook sida! 

måndag 11 november 2013

Bryggning: My Mothers Imperial Porter

Så blev det dags för höstens tredje och sista bryggning innan vinteruppehållet. Den här gången blev det en Imperial Porter med rostade havregryn vid namnet My Mothers Imperial Porter. För er som har följt bloggen ett tag så känner ni säkert igen namnet. Detta är nämligen en vidareutveckling av My Mothers Porter som vi lyckades komma på en tredje plats med på Amylases Vinterölsträff förra året. Receptet blev så här:

Fear Wolfs My Mothers Imperial Porter (30 l)

Recipe Specifications
--------------------------
Estimated OG: 1,094 SG
Estimated Color: 106,1 EBC
Estimated IBU: 66,9 IBU

Boil Time: 90 Minutes

Ingredients:
------------
Amount Item Type % or IBU
10,70 kg Pale Malt (2 Row) UK (5,9 EBC) Grain 78,68 %
0,80 kg Dark Crystal (300,0 EBC) Grain 5,88 %
0,60 kg Carafa I (900,0 EBC) Grain 4,41 %
0,50 kg Own rosted Oats (5,0 EBC) Grain 3,68 %
0,40 kg Pale chocolate (525,0 EBC) Grain 2,94 %
0,20 kg Black Barley (Stout) (1320,0 EBC) Grain 1,47 %
0,20 kg Oats, Malted (2,0 EBC) Grain 1,47 %
0,20 kg Wheat Malt, Ger (3,9 EBC) Grain 1,47 %
75,00 gm Summit [17,00 %] (60 min) Hops 66,9 IBU

Mash Schedule: Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Total Grain Weight: 13,60 kg
----------------------------
Temperature Mash, 1 Step, Full Body
Step Time Name Description Step Temp
90 min Saccharification Add 45,0 L of water at 74,0 C 68,0 C
10 min Mash Out Heat to 78,0 C over 10 min 78,0 C

För att någorlunda behålla grundkaraktären i smaken från My Mothers Porter så valde vi att hålla oss till relativt små ändringar. Den största ändringen är ju OG:t som nu istället för 70 skulle hamna på 94. För att inte ölet skall bli för sött så ökade vi även upp IBU:n. Utöver detta så blev det en mängd småjusteringar. Bort med Munichmalten som troligtvis inte gav ett alltför stort smakbidrag. Sedan 100g mer av vadera specialmalt. De rostade havegrynen valda vi dock att minska med 200g ner till 500g. För att få ett lite större djup i smaken så valde vi dessutom att lägga till en liten mängd svartmalt. Havre och vetemalten i receptet är enbart utrensning av maltförrådet så det kan lika gärna ha varit basmalt istället. Vi valde att mäska vid 68 C (blev dock 67.5) iom att vi skulle använda två paket Nottigham och 2 paket US-05 till det här ölet. Vi vill inte att det här ölet skulle jäsa ut under 20. FG prognosen ligger runt 25.

Under den här bryggningen hade vi lite gäster. En kollega till mig (Björn) och en gammal fotokompis och hans bryggarkollega tittade förbi och studerade hur vi gör när vi brygger. Kul med besökare då det leder till att man får fundera över och förklara varför man gör som man gör.

Havregrynen som vi använde var rostade i ungen vid 175 C i 45 minuter. Lite så att de fick en annan färg. Detta gjordes några veckor innan bryggningen. Har läst i boken Radical Brewing att det skapas ämnen när man rostar som man inte vill ha i ölet men samtidigt har vi inte bryggt öl på nyrostade havregryn och jämfört så det gör det svårt att uttala sig åt den ena eller andra hållet.

Den här bryggningen gick över lag väldigt smidigt. Iom havregrynen, vetemalten och havremalten så var lakningen ett litet orosmoment men den gick väldigt smärtfritt. Efter lakning så hamnade vi dock på ett lägre SG än beräknat närmare bestämt 70 istället för 81. Tack och lov så hade vi ett kilo ljust maltextrakt liggandes som vi tillsatte så vi kunde komma upp på banan igen så att säga. Anledningen till det sämre utbytet var antagligen gammal vete och havremalt, havregrynen och något för snabb lakning. Maltextraktet gjorde att vi hamnade på 80 i SG. Resten av bryggning flöt sedan på väldigt bra. Mycket proteinskum under koket den här gången, gissningsvis pga havregrynen.

Mycket skum blev det!
 Kylningen och filtreringen flöt på hur bra som helst. 10 C kylvatten gjorde sitt, inga stora mängder humle och många hjälpande händer under filtreringen gjorde den till en smärtfri historia. OG:t hamnade till slut på 90. Vi hoppas nu bara att Nottingham och US-05 kombinationen inte gör att vi får en för hög utjäsning och därmed ett FG under 20.

Smidig filtrering!

Som vanligt så finns det fler bilder från bryggningen på vår Facebook sida!